Just nu håller jag på med ett litet projekt som håller mig sysselsatt kvällstid och som är mycket givande, på många sätt. I går kväll när jag kom hem och la mig i badet för att läsa Kvinnorummet dök det upp ett citat som passade så bra in på det.
”I livet har man nästan aldrig en känsla som är lämpad för en händelse. Antingen vet man inte att händelsen håller på att inträffa, eller också vet man inte betydelsen av den. Vi firar födelser och bröllop; vi sörjer över dödsfall och skilsmässor; men vad är det vi firar och sörjer? Ritualer markerar känslor, men känslor och händelser sammanfaller inte. Känslor är omfattande och spridda över en livstid.
Jag kan dansa en polka med dig och kraftfullt stampa med fötterna och därmed fira all den energi jag någonsin känt. Men de energirycken var ögonblick, inte kodifierbara, inte konstaterbara, inte möjliga att fastställa: du kan förledas till att tro att mitt firande gäller dig. Nå, det är i alla fall något som konsten gör för oss: den tillåter oss att fixera våra känslor vid händelser i det ögonblick de inträffar, den medger en förening av hjärta och sinne och tunga och tårar.”
Fint va?