I går var jag på Rockbjörnen tillsammans med några kollegor från jobbet. Det var prisutdelning på stora scenen, fullt med ansikten man kände igen och ovanligt varmt kvällen till ära. När jag fick höra att armbandet vi fått gällde som åkband var saken biff. Strunt i allt, nu var det åka sig redlös som gällde!
Efter att ha slängt i mig något att äta begav jag mig till Jetline och smsade en kollega för att informera om läget. Som tur var stod hon och ett gäng redan i kön så det var bara att åka! När vi tuffade uppför första backen, såg Stockholm upplyst i mörkret nedanför och månen skina i kapp på himlen blev jag så innerligt lycklig.
Jag tog ett ärevarv till själv innan jag gick och minglade lite och blev motvilligt meddragen till Tilt. Har aldrig någonsin vågat åka den men en av mina kollegor är så sjukt pushy så det var bara att bita ihop. Det kändes som att jag skulle kissa på mig av skräck när vi stod i kön så jag pladdrade nervöst med killen som jobbade där för att fråga ut honom om det värsta som kunde hända men när jag väl satte mig och vi åkte upp kände jag mig hur lugn som helst.
Vi steg och steg och steg medan Stockholm bredde ut sig framför våra fötter. Missa inte Globen till vänster! skrek nån när jag var övertygad om att vi var högst upp. Då var det fortfarande en bit kvar. Det var med skräckblandad förtjusning som jag för femtioelfte gången förälskade mig i min stad och skrek Jag älskar min stad som jag älskar min lady innan vi föll fritt.
Vilken känsla! Vi sprang genast vidare till Vilda musen och tog två varv följt av Flygande mattan, där killen som körde gav oss ett extra varv, sen upp på Kvasten, som var en besvikelse, ett varv till med Jetline och slutligen hoppade jag upp i en av de gröna gungorna ovan alldeles själv medan mina kollegor lät sina magar landa. Sen var det dags för efterfesten! Min hals hade repat sig sedan Tjärö men i går förstörde jag den igen. Helt klart värt det!
PS, jag heter rockspindeln på Instagram, DS.