Jag bangar sällan en diskussion om feminism om jag känner att den är viktigt för mig men precis som med djurrätt är det ofta liknande saker som luftas och samma gamla argument som stöts och blöts. För det mesta handlar det om en ojämn könsfördelning som jag gärna belyser men sällan handlar diskussionen efteråt om det ämnet. Snarare får jag spendera tiden åt att fäktas med män som ifrågasätter att jag ifrågasätter, något som inte leder någonstans och som lämnar en bitter eftersmak.
Det känns ändå viktigt och jag vet att fler får upp ögonen för hur det ser ut och ifrågasätter det. När jag har tid ska jag få till ett inlägg om varför jag reagerar som jag gör, varför det är så viktigt för mig, men just nu känns det viktigast att få igång den här bloggserien om feminism, att få fler att inspirera och reagera.
Jossan började i går. Hon bloggade för en månad sedan om ett våldtäktsförsök som ägde rum i höstas och som var så viktigt, naket och sant att jag inte trodde att hennes mod var möjligt. Det inlägget fick så många vidriga kommentarer att hon tvingades ta bort det. I går valde hon att äga namnet feministhora som hon blev kallad då och möttes återigen av hat. Läs kommentarerna och svälj hur kvinnosynen ser ut 2012, även om du själv inte stöter på den.
Kommentarerna i Jossans inlägg gör mig så jävla förbannad. Samtidigt som jag inte vill gå runt och vara arg jämt, jag vill hellre göra något. Det brukar vara väldigt skönt att skriva av sig. Jag hoppas att du vill vara med och dela dina erfarenheter, insikter och känslor om feminism. Kille eller tjej, alla är välkomna. Länka till inlägget i kommentarsfältet eller pinga mig på Twitter så samlar jag ihop alla i högerspalten tills vi kommer på en bättre lösning. Nu kör vi!