Forskare över hela världen använder sig av cancerceller som har överlevt sen 50-talet, cancerceller som bär namnet HeLa efter kvinnan de togs ifrån. Henrietta Lacks.
Journalisten Rebecca Skloot vinner efter många om och ännu flera men dottern Deborahs förtroende och tillsammans gräver de fram ett porträtt av en kvinna vars celler gjort det möjligt för forskarna att bota mängder av sjukdomar. Forskning som till och med belönats med Nobelpris. Dessa cancerceller delar på sig än i dag och påverkar nästan alla människor på något sätt.
I mitten av förra århundradet var Henrietta gift med sin kusin Day och de fick fem barn ihop. Det yngsta låg i magen när hennes cancer spreds. Henrietta blev bara 31 år gammal. Det togs prover från hennes sönderstrålade kropp utan familjens vetskap och när Rebecca börjar intervjua syskonen och släkten visar det sig att de saknar grundläggande utbildning och kunskap om vad celler är för något. Eller vad HeLa har använts till.
Rebecca försöker förklara för dem utan att skrämma dem, något som inte är så lätt när de sakta inser vilka mängder av deras mamma som finns spridda i laboratorier runt om i världen. Och som fortfarande ”lever”.
Deborah är en oerhört färgstark person, bångstyrig och näst intill galen men hon vill över allt annat ta reda på vad som hänt hennes mamma, trots att hennes kropp faktiskt inte klarar av att höra sanningen. Det är en otroligt fascinerande historia, framförallt för att den är så fasansfullt ärlig. Jag blev nästan illa berörd, så ärlig är den. Läs! Och låna gärna mitt ex!