När jag bodde hemma hos mamma grät jag varje gång vi åt kyckling. De där filmerna som ingen vågar se på om hur fjäderfäna behandlas? Jag vägrade blunda. Framförallt hade jag väldigt svårt att ignorera sambandet.
Efter att vi ätit köttfärssås och spaghetti grät jag åt resterna som samlades i diskhon. Små, malda delar av liv som gick till spillo för min skull. De krossade mitt hjärta. Alla tårarna ledde till slut till ett beslut.
I slutet av augusti för 13 år sen blev jag vegetarian. Det är en självklar del av mitt liv och jag kommer aldrig äta djur igen. De av mina vänner som är vegetarianer har en särskild plats i mitt hjärta. <3
Jag tror inte att någon egentligen vill att djuren ska dö men tröskeln till att bli vegetarian är skyhög. Och allt däremellan underskattas. Jag tycker att man kan börja med att äta det lite då och då.
Det finns inget finare än någon som säger Jag tänkte på dig och valde vegetariskt.