Idag känner jag verkligen av mörkret. Klockan halv sex var det beckmörkt ute, jag vet inte om jag kommer att klara det här. En resa till våren börjar ta form, jag smider lite planer som varit uppskjutna alldeles för länge.
Tittar igenom mina twitvids och hittar lite hopp i mörkret…
Sen hittar jag ännu mera hopp, men det dröjer ju ett tag tills nästa gång…